För några veckor sen lämnade vi ett grått och regnigt Stockholm för ett grått och regnigt Warszawa, som överraskade med sol och en palm!
När vi kom fram stod kulturpalatset och tornade mot kvällsskyn. Åh, det är en så vacker byggnad. Även om jag vet att polackerna själva avskyr det, då det var en “gåva” (de tvingades att betala för bygger själva) från Sovjet.
Det ser ut att höra hemma i Gotham.
Vi tog en taxi från flygplatsen till vår lägenhet, jag tycker alltid det känns bäst att komma rätt från första början och slippa krångla med bussar och kartor när allt man vill är att lasta av sig sina väskor och äta något gott. Taxichaffisen måste ha upplevt oss som trevliga, för när vi betalat och dricksat lite för bra service, så gav han mig en liten påse som såg ut att komma ifrån ett konditori och hälsade “Välkommen till Warszawa”. När vi kommit in i vår lägenhet undersökte jag innehållet närmare, och det var mycket riktigt konditorisaker i! Historian förtäljer inte vem som skulle ha påsen egentligen, för han hade inga fler med sig, så jag vet inte om hans kollegor blev utan kvällsfika eller om hans familj blev det. Ehe. Hur som helst var det märkliga bakelser. Säkert någon polsk sort. De smakade som insidan av en dammsugare (bakelsen då, inte maskinen) fast med små bitar av russin och torkad frukt i. Det var inte äckligt, men inte särskilt gott heller… men det var ju en snäll gest!
Dagen efter regnade det och var grått. Jag köpte mig en halsduk och ett paraply, sedan utforskade vi stan.
Vid lunchtid hittade vi ett trevligt litet ställe som hade fokus på burkar. Massor av burkar som inredning. Burkar som det serverades mat (vegofärsfylld paprika med groddar och runda (!) pommes till) i. Sen fick vi en varsin gratis liten rabarbershot (åhhhh, den var SÅ god!) i burk som efterrätt. Och vår nota, i en burk.
Redan första kvällen när vi strosade fram på vår gata så såg vi att det fanns ett hål mellan två hus, där man kunde gå in på en bakgård. Och oj! Där verkade halva Warszawas ungdomar och öh, halvungdomar (säg folk mellan 20-30) vara! Det fanns burgarställen, små konstiga barer, pyttesmå barer, shotställen osv. Vi kände oss hemma i minglet av folk, vilket var som ett litet festivalområde, och köpte öl.
Vi döpte det stället till “hålet i väggen” och sedan “festivalhålet“. För som du ser var det ungefär vad det var. När vi satt där och drack öl så såg vi en tjej lämna sin öl på bordet och gå iväg. Och hemma här har man ju fått tillsägelser att aldrig lämna sitt glas obevakat för diverse äckel kan lägga droger i det. i Warszawa funkade det annorlunda. Efter någon minut kom en mycket full liten gubbe, tog glaset och svepte ölen, ställde tillbaka det tomma glaset och vinglade glatt vidare. Farligt att lämna sitt glas obevakat av andra anledningar.
I gamla stan var det som i det flesta gamla städer: fullt av fina galma hus. Även om de inte var SÅ gamla då hela Warszawa jämnades med marken under andra världskriget, men det är ju inte husens eller Polackernas fel, så jag vidhåller att det är mycket gamla hus. De hade fullt av fina målningar på sig. I det gröna huset låg en trevlig antikbutik som sålde allt.
Alltså: ALLT. Det var, som det ska vara i antikbutiker, helt belamrat från golv till tak med gamla prylar. Hurra! Åh, skrivmaskinen…varför får man inte köpa med sig allt hem utan att behöva konka med allt på planet och betala en brakmiljard i extra-bagare-kostnader? Jag passade som vanligt på att prova hattar. Jag älskar att prova hattar. Antikbutiker är som gjorda för hattprovande.
Matan i slutet av gamla stan, jag tyckte mycket om de vackra art nouveau-lyktstolparna!
Vi såg ett hus som hade fina vädurshuvuden som höll upp ornament och balkonger!
Och gick in i kyrkor för att spana på gamla tavlor. En gotisk krypta fastnade på kort.
Det blev mörkt rätt tidigt på dagen, men om det är såhär mysigt och höstfint så gör det inget. Warszawabor verkar för övrigt vara höstälskande personer; utanför nästan alla butiker och restauranger och fik så var det massor av fint höstpynt! Pumpor, blommor, prydnader och ljuslyktor och marschaller.
I gamla stan kastades det långa skuggor. Men det kändes ändå som en trygg stad. Jag kände mig aldrig otrygg eller upplevde någon form av hotfull stämning, alla var väldigt glad och vänliga. Oavsett om de pratade engelska eller inte.
På restauranger pratade alltid personalen engelska, och att få vegetarisk mat var aldrig något problem! Såg till och med flera helt vegetariska restauranger och caféer. Åt en gudomligt god vegoburgare på en Mexikansk restaurang, och en svamptoast med en för mig helt okänd svamp som de kallade Riga, en gul och smakrik svamp. De hade en hel svampmeny hösten till ära på det stället, mums! Att äta ute var väldigt billigt, halva priset mot i Sverige, så man kunde blanda friskt och äta på vilken restaurang man ville och dricksa väl utan att det blev direkt dyrt. Öl och drinkar var också billigt, en stor stark för 15 kr och en drink för ca 30 kr.
Deras traditionella mat innebar ofta potatisplättar med gräddfil och här även tranbärssås, mums!
Ja, vi skulle ju åka upp i kulturpalatset och titta på utsikten…men den dagen vi skulle göra det var receptionisten spårlöst försvunnen och vi orkade inte vänta, så vi tänkte att vi skulle ta det sen. Och glömde helt bort det. Moget.
På söndagen sken solen, det var en riktigt fin dag och vi åkte ut till en marknad vi hade hört om. Egentligen hade vi hört om en annan och större marknad, men eftersom det låg en mindre antikmarknad nära, som stängde en timme tidigare tänkte vi att skulle ta den lilla marknaden först. Den låg i stadsdelen Koło. Enligt kartan inte alls långt ifrån vägen vi gått till Uprising museum, men enligt verkligheten ungefär tio städer bort. Men väl där blev vi glatt överraskade!
Vi trodde att den lilla marknaden skulle vara liten, men det var den inte! Den var flera fotbollsplaner stor allt som allt, och det fanns hur mycket fint som helst! Jag ville köpa de tjusiga snigelbokstöden, men de var alldeles för tunga för att få med sig på planet.
Jag fyndade lite smycken och en sjal. Även på marknaden var kriget närvarande i form av vapen, arbetspass för tredje riket, pins, foton, medaljer och allehanda kläder och annat. En konstig och rätt otrevlig känsla att se allt.
Och ja, tvärt emot vad du trodde så har faktiskt Warszawa en palm – och sol!