Run from the one who comes to find you, wait for the night that comes to hide

I dag klipptes den allra sista, klibbiga, konstiga strängen med 2017 av, nu är det bara nyåret kvar innan allt är klart och förbi. Jag måste låta bli att bli nostalgisk, det är aldrig bra. På eftermiddagen var jag ute i snöovädret för att posta en målning, det var vackert på Stockholms suddiga gator. Skönt att få andas kall luft och känna snöflingor mot ansiktet. Äntligen börjar jag tillfriskna så sakteligen tack vare bredspektrumantibiotikan, har aldrig varit sjuk såhär länge någon gång, jag gick hem från jobbet 17 november och jag är sjukskriven den här veckan ut. Hostan håller mig vaken om nätterna än och mitt dygn är helt vridet nu. Men igår kom jag på en ny bra titel till min bok, det är alltid det svåraste, och något av det viktigaste känns det som. Arbetsnamnet var lite för milt, den nya titeln är mer…beskrivande. Det planeras mycket inför boksläppet nästa år över mailen nu, upplaga, utseende, omslag, marknadsföring, eventuell releasefest och annat praktiskt. Jag blir spänd av förväntan bara av att skriva om det. Elsa fotade omslaget för några veckor sen och det blev bättre än jag vågat hoppas, det kommer bli så roligt att få visa upp det sen.