Jag jobbar på den tredje omskrivningen nu. Hela kvällarna och nätterna jobbar jag. Det är så mycket jag måste skriva ner, tömma huvudet på. Och jag fick så nyttig feedback från min förläggare. Men vet du vad det svåraste är med att skriva? Det är inte själva skrivandet i sig. Nej, det är att tänka om. Inte nödvändigtvis Kill your darlings, snarare Rebuild your darlings. Att ta en idé man tyckte var klar och bra, få konstruktiv kritik på den och inse att idén måste förändras för att bli ännu bättre. Det är det svåraste. Hjärnan sätter sig på tvären, den trodde ju att den jobbat klart. Omöjliga grå klump. Man måste visa vem som bestämmer. Inte för att det blir lättare av den insikten, men man vet i alla fall om vad som gäller.
Jobbade fram till 06.30 igår natt. Och spräckte 400-sidorsgränsen. Allt efter en välförtjänt ölpaus på Bleckan med kärt sällskap 19.00-01.00. Kommer aldrig förstå vart tiden tar vägen när man skriver. För mig är det som att sätta sig ner och börja skriva en mening, några minuter har jag skrivit klart ett kapitel och så informerar klockan mig om att det har gått fyra timmar. Helt orimligt. Tid är ett sånt fånigt hittepå. Och om du vill ha ett bra skrivtips: mail.
Jag mailar mig själv fem-sex gånger om dagen när jag är inne i en skrivperiod. Allt från känslor som går att bygga vidare på, tankar som gör karaktärerna mer levande och trovärdiga, vackra eller obehagliga meningar och scener som dyker upp i huvudet på grund av något som just hänt eller som man just läst. Vanliga saker som du gör utan att du tänker på att de kan passa i en bok. osv. Allt detta är jätteviktigt råmaterial som måste tas tillvara på och sedan när man kommer hem, sätta sig och läsa igenom mailanteckningarna och börja stöpa om dem eller mejsla sedan in dem där de är tänkta att passa. Inspiration är (i alla fall inte för mig) något som kommer då man har tid över att sätta sig ner för att skriva i sin ensamhet. Då lyser den med sin frånvaro. Inspiration kommer när man är ute och gör saker och verkligheten tränger sig på (eller när man drömmer och hjärnan kan arbeta fritt), och då får man passa på att skörda, annars glömmer man bort det. (jo, det gör man, även om det är världens-bästa-idé™)
Så, om du nu inte är en av systrarna Brontë, vilka levde ett helt isolerat liv på en blåsig och karg landsbygd, men trots det lyckades skriva fantastiska böcker om saker de aldrig sett eller upplevt under sina korta liv, så är mailandet ett bra tips.
