Två fina recensioner av Benkvarnen, den här gången från crecenserar.
Att släppa skräcknoveller idag kan vara svårt. Det känns som att alla ämnen redan ältats och stöpts ett par gånger. Tydligen gäller inte det för Sofia Albertsson, som har en mästerlig talang för att hitta nya, obehagliga vinklar för att få håren på armarna att resa sig när man läser.
Och mhardig:
”Benkvarnen” en stark läsupplevelse som står väl på egna ben och väcker mersmak. Tonen i berättelserna växlar fritt mellan det råa och brutala och det varma och erotiska. För flertalet karaktärer är ensamheten och hopplösheten det som skrämmer mest – inte de faror som döljer sig i det mörker som omger deras ensamhet. Det är svårt att välja en favorit bland novellerna. Trots att de skiljer sig så mycket från varandra är de i det närmaste omöjliga att rangordna, men om jag måste så säger jag att där inledningsnovellen ”Benkvarnen” var den roligaste så var bonusnovellen ”Salikon” den mest spännande (och den jag allra helst vill se på film).
