En till väldigt fin recension har ramlat ner i Hungermyrens glupska och onda vatten. Det är Obehaglitt som skriver såhär:
Det här blev en riktigt köttig läsupplevelse. Albertsson förtjänar respekt för att hon inte sparar på snusk, blod och avhuggna kroppsdelar. Hon öser på, och det med bravur.
Det jag gillar allra mest med den här berättelsen är stämningen. Albertsson försätter skickligt sina läsare i en kuslig stämning, det är målande och man befinner sig verkligen ute i den fuktiga myren tillsammans med Rakel och Josef.
Jag gillar hur det börjar långsamt för att sedan eskalera och slutligen explodera i ett slafsigt crescendo. Jag är glad över att vi har så skickliga skräckförfattare i detta land.
– Obehaglitt, bokrecensent
