När årets första recension också är årets bästa. För ärligt talat, hur skulle det kunna bli bättre än såhär? “Man borde inte, men ändå vill man ha mer” är känslan jag alltid eftersträvar att mina läsare ska få av mina böcker.
Sofia Albertsson har gjort det igen- en fenomenalt läcker cocktail av blod och röta med en touch av det förbjudna. “Hungermyren” är en erotisk skräckupplevelse som lämnar en knäsvag, livrädd och lite äcklad för här snålas det minsann inte på några detaljer, snusk och allt det fruktansvärda som fantasin kan framanna. Och HELVETE så bra det var! Man borde inte men ändå vill man ha mer. Jag sa även åt min man att läsa “Hungermyren” och han blev lika frälst som jag, så i skrivande stund talar jag för oss båda. (…)
Skräcken i “Hungermyren” kommer långsamt krypande och det oemotståndliga obehaget osar och sprider sig utmed väggarna likt svartmögel för att sedan stiga till ett crescendo av adrenalin med dyvatten upp till midjan. Det rasslade till så av den milda grad att jag nästan blev cyanotisk. Jag ska inte spoila någonting med det finns en twist i boken som är mästerligt utförd och den golvade både mig och min man totalt. Detta är, utan överdrift, svensk skräck när den är som bäst.
– Heidi/Vittrans bokhylla
