Det verkar som om 2020 är året då jag får skörda resultatet av allt jobb jag gjorde 2019. Arbetet med min kommande novellsamling får framåt i rask takt. Förra veckan hittade jag en perfekt illustratör! Det var min förläggare som kom på idén med illustrationer till alla novellerna, själv hade jag inte ens tänkt på det. Jag har aldrig haft illustrationer i någon av mina skönlitterära böcker förut. Men nu är jag väldigt peppad på att se vad hon skapar för obehagliga/vackra bilder till mina obehagliga/vackra noveller. Det ska bli så intressant att se min idé utifrån en annan kreativ persons vinkel.
Swedish Zombie gick ut med namnet på novellsamlingen under natten till i dag så varsågoda: Benkvarnen kommer den att heta. (Ja, självklart inspirerad av käraste Dan Anderssons dikt.) Snart kommer ni får lite mer in blick i vad novellerna handlar om också kanske även små korta beskrivningar av varje. Kanske finns det även kopplingar till Stockholmspesten, vem vet? (Ok, jag vet, men snart vet fler.)
Jag kommer vara med med en novell i en skräckantologi också, det kan jag inte säga så mycket om än. Men det kommer bli ryskt och det kommer bli äckligt! En novell helt i min smak med andra ord. Ni vet hur det är, man skriver novellerna och böckerna man själv helst vill läsa. Sen har jag fingrarna i syltburken när det gäller ett annat projekt också, men det är också sånt som ni inte kommer få veta något mer om.
Arbetet med skräckromanen går också framåt, då mitt lilla troll har börjat dagis (Till sin egen stora förtjusning. Varför är hon så social? Vem har hon ärvt det ifrån? Måste har gjort något fel i hennes uppfostran..) så har det frigjorts en hel del skrivtid på fredagarna. Så nu har jag åter igen en hel skrivdag per vecka. Det kommer att göra stor skillnad. Framför allt för min stackars sömn som blivit lidande då den enda tiden som funnits att skriva på har varit efter att hon har gått och lagt sig. Tack dagis, ni hjälper till att skapa mer svensk skräck!
Just nu befinner sig manuset fortfarande i mitt favoritstadium och kommer nog vara där ett bra tag. Det är så himla trevligt att småpilla med ett manus! Jag kommer på saker att lägga till hela tiden, personlighetsdrag, händelser som skett innan romanen utspelar sig, ledtrådar som ska läggas in här och där, finslipning. Samtidigt är det så pass oklart att det fortfarande går att ändra en hel karaktär, ta bort en eller lägga till en. Vilket faktiskt var exakt vad jag gjorde för några veckor sedan. Kom på att en karaktär var överflödig och inte fyllde någon annan funktion än att jag ville ha med den, men det är inte bra anledning nog, den måste ju tillföra storyn något annars finns det ingen mening. Sen gjorde jag om en karaktär, helt från grunden, både som person och dennes syfte. Jobbigt men roligt!
Så än så länge kan jag mest luta mig tillbaka lite och njuta av arbetets frukter, det känns skönt för 2019 var ett hektiskt skrivår för min del.
