We found an untrodden path, and followed it down

Sådär, nu slipper jag hålla tyst om det längre! Hurra! Ett år av intensivt skrivande och hemlighetsmakeri är min smärtgräns. Är så stolt över att ha ett så kvalitativt förlag, med en så rak och duktig förläggare som hjälper mig. Och nu får jag äntligen dela med mig av allt hårt jobb jag lagt på det här. Förra veckan skrev jag tolv timmar i streck en dag. Inte för att jag var tvingad eller stressad, bara för att jag inte kan släppa manuset. Jag sätter mig ner och ska bara skriva en timme, men rätt som det är har solen gått ner, andra har upplevt en hel dag, medan jag har ändrat ställning och tagit en mat-och-klappa-katter-paus på sin höjd. Konstigt att man kan bli så uppslukad av något. Nu jobbar ju alla olika, men att kontrollerat och rimligt kunna sätta mig ner och arbeta en timme om dagen på utsatt tid på mitt manus och skriva efter en plan osv, det går inte. Jag kan inte göra något måttligt, det blir alltid så att jag låter mig uppslukas helt och skriver ett halvt dygn, eller inte alls. Så jag måste passa på när hjärnan bestämt sig för att det är dags.

Tror dock att det är ett väldigt gott tecken, är det spännande och roligt att skriva brukar det vara spännande och roligt att läsa. Inom snar framtid kan jag nog avslöja titel och lite mer om innehållet, än så länge får du hålla dig till godo med att det blir skräck på Albertssonvis, det vill säga ungefär som mina noveller: erotiskt och surrealistiskt, eller hur säger man på skräckspråk, snuskigt och mystiskt kanske? Och äckligt.

Så håll ögonen öppna, mer info kommer snart.